Miljöpartiet vill se mer inlåsning – men kritiker menar att problemen finns i en psykiatri som saknar resurser och förebyggande stöd.

Två mord har ägt rum i Sverige under kort tid. Psykiskt dåligt mående har spelat roll i dåden. Om gärningspersonerna befinns ha en allvarlig psykiatrisk störning kan de överlämnas till påföljden rättspsykiatrisk vård.

I den upprörda debatten efter dåden har det i likhet med andra händelser förr om åren  höjts röster för hårdare tag, längre straff och utökade möjligheter till förvaring på livstid för farliga individer, denna gång från bl.a. Miljöpartiet (260115). I media  beskrivs rättspsykiatrin som för mjuk och att det behövs längre tids inlåsning för farliga individer. Vi som patient- och anhörigförening  i rättspsykiatrin vill här ge vårt perspektiv:

Rättspsykiatrisk vård är ett inlåsningsstraff, maskerat till vård. Vården präglas av brist på innehåll, tristess, tung medicinering och en icke existerande rättssäkerhet.  

LRV-patienter (Lag om Rättspsykiatrisk Vård) som har så kallad särskild utskrivningsprövning, SUP, kan hållas frihetsberövas för brott de ännu inte begått. När vården anser patienter färdigvårdade och  utskrivningsklara görs en så kallad riskbedömning som skall visa om det finns risk för framtida allvarlig brottslighet. Problemen med dessa riskbedömningar är att de inte fungerar utan kan ses som en avancerad gissningslek. Det slutliga beslutet om utskrivning äger åklagaren för patientens ursprungliga brott. Både vård och rättsväsende tar oftast det säkra före det osäkra och håller kvar färdigvårdade patienter i slutenvård under åratal, ibland årtionden, i solklara brott mot Madridkonventionen (som innebär förbud mot att vårda friska människor i psykiatrin), mänskliga rättigheter och etik.

85% av patienterna har SUP vilket lett till en medelvårdtid på sju år, vilket i sin tur lett till stor platsbrist. Detta är ett faktum redan nu och det sker en omfattande utbyggnad av rättspsykiatrin runt om i landet.
Sverige är ett av jämförbara länder med  lägst antal psykiatriska slutenvårdsplatser ,2 719 st. 2023, och det är i minskande. Det finns1339 platser i rättspsykiatrin. Vi pratar alltså om en rättspsykiatri som redan har en tredjedel av slutenvårdsplatserna, och  till kostnader om uppemot 10 000 kronor dygnet.

Över 91 % av LRV-patienterna har själva sökt psykiatrisk vård men inte fått vård som fungerat innan rättspsykiatrin. De har i avsaknad av vård blivit så sjuka att de begått ett brott. Det visar att det Sverige behöver inte är mer rättspsykiatri, utan en öppen psykiatri som klarar att ta emot personer som söker vård frivilligt, och som inte släpper taget om patienter när det blir svårigheter i kontakterna, vilket det lätt blir för personer med t.ex. psykos.

Miljöpartiet vill att ännu fler personer ska hållas inlåsta i rättspsykiatrin på obestämd framtid. Idag döms 85% av patienterna till SUP, är det inte tillräckligt? Idag står rättspsykiatrin för en tredjedel [JW1] av de psykiatriska slutenvårdsplatserna i Sverige. Ska det vara 50 % eller kanske 100% i Miljöpartiets vision?

Det är lätt att tro att hårdare straff automatiskt leder till ökad trygghet. Men forskning visar något annat: långsiktig trygghet skapas genom vård, behandling, relationer och stöd – inte genom att ge upp om människor. Den som lever med svår psykisk ohälsa behöver vård, inte bara kontroll.

Det är hög tid att diskutera dessa frågor på ett annat sätt. Det handlar inte om att förneka allvaret i brott, utan genom att bredda perspektivet. Vi behöver en diskussion som rymmer både ansvar och medmänsklighet. Både säkerhet och hopp.

Det betyder inte att brott ska ursäktas. Det betyder att vi måste förstå vad som faktiskt minskar risken för att brott sker igen. Och det är just här dagens debatt brister. Den bygger på föreställningar, inte fakta. På avstånd, inte insikt.

Om vi vill minska allvarlig brottslighet måste vi våga prata om det som verkligen brister:

• Psykiatrin fångar inte upp människor i tid.
• Sociala skyddsnät är för svaga för dem som lever i fattigdom, våld eller missbruk.
• Barn som far illa får inte tillräckligt stöd.
• Vårdkedjorna är splittrade och människor faller mellan stolarna.

Det är här de stora samhällsproblemen finns. Inte i längden på straffen, utan i bristen på förebyggande arbete och i en psykiatrisk vård som saknar resurser, kontinuitet och långsiktighet.

Det är inte naivt att tro på förändring. Det är naivt att tro att repressiva lösningar ensamma skapar trygghet.

Per Sternbeck:
Ordförande, föreningen PAR, Patienter och Anhöriga i Rättspsykiatrin