Frihet är en föreställning. Men min frihet är min. Foto: madedee (AdobeStock.com)

Jag borde inte kasta in handduken.

Jag har halva livet tvingats av och an av psykiatrin. Och trots nedslagenheten av att motarbetas på många sätt: Frihet är en föreställning. Men min frihet är min. Och även om mitt medvetande ännu så länge är diskvalificerat till exempel rent juridiskt är jag ju inte helt overklig att varsebli. Jag utgör en befintlig entitet – besjälad eller inte – som tänker att jag inte är så störd. Allvarligt talat… Mygg. Överdriven orättvisa. Överdrivet politiserad religion. Stereotypiskt konformistiska ideal; det finns störande moment i tillvaron. Sveriges Rättsväsende är inte ett av dem. Därför borde jag inte kapitulera.

Vi fick ett brev från en person som är patient i rättspsykiatrin. Brevet ger en stark inblick i hur det är att vara patient i ett av de mest slutna och odemokratiska systemen som finns i samhället.

I månadsskiftet januari – februari börjar de första patienterna flytta in i Rättspsykiatri Vård Stockholms två nya avdelningar inne på Huddinge sjukhus. Rättspsykiatrin har fått dessa två vårdavdelningar av Psykiatri Sydvästra Stockholm för att lätta på rättspsykiatrins patienttryck. Det är en händelse som ser ut som en tanke. Rättspsykiatrin expandera på den allmänna psykiatrins bekostnad.

Inbjudan till studiecirkel för anhöriga till personer med schizofreni eller liknande psykoser inom rättspsykiatrin.

M sitter på Karsudden. Våld mot tjänsteman. Han började brottas med poliser inne på en polisstation. M har autism, en intellektuell funktionsnedsättning och av och till psykoser. M förstår inte. M kan bli arg för ingenting. Hans familj har under långa tider haft M hemma hos sig men det går inte. De blir för illa slagna. Ingen verksamhet ute har klarat av att hantera honom. Nu är han intagen på rättspsyk. Kommer han någonsin att komma ut?