En förutsättning för att rätten ska kunna döma en gärningsman till rättspsykiatrisk vård är att han eller hon har genomgått en RPU, där man fastställt att personen i fråga lider av en allvarlig psykisk störning. En rättspsykiatrisk undersökning genomförs av ett team som består av läkare (rättspsykiater), psykolog, socialutredare (socionom) och omvårdnadspersonal. För en häktad person tar undersökningen fyra veckor och sex veckor för den som är på fri fot.

Trots att du är inlåst och dömd till rättspsykiatrisk vård, vilket innebär
att andra bestämmer över dig och ditt liv, så finns det olika möjligheter
för dig till inflytande över din egen process i vården.

I förra kapitlet berättade vi lite grann om när allt går bra. Självklart vet vi att de flesta patienter har perioder som är jobbiga och påfrestande. En del patienter kanske inte ens känner igen sig i det vi berättade om. Vi tänker nu berätta om några problem som väldigt många patienter möter under sin vård.

En institutionsskada är ett tillstånd som påverkar din möjlighet att leva ett normalt liv utanför institutionen. Man har tittat på vilka faktorer det är som kan ge institutionsskador.
Följande fem orsaker finns:

När läkaren tycker att du är redo för öppenvård hålls ett så kallat samrådsmöte. På samrådsmötet deltar socialen från din hemkommun och någon från ditt hemlandsting. Anledningen är att du, läkaren och de andra ska komma överens om hur ditt liv ska se ut. Kommunen ska hjälpa dig med ett boende, sysselsättning och andra stödinsatser. Vanligen har du kontakt med en öppenvårdsmottagning som drivs av landstinget.

Det finns mycket fördomar i samhället om hur rättspsykpatienter är. Mycket rädsla. Många tror att alla patienter är farliga, att alla har begått grova våldsbrott, att alla patienter är som Hannibal Lector, skrämmande och oförutsägbara. Det är inte underligt att fördomar och rädslor kring rättspsykiatrin uppkommer och sprids. Fördomar uppstår i okunskap.

Öppen rättspsykiatrisk vård, ÖRV, infördes 2008. Syftet var att underlätta utslussningen för personer som vårdats i slutenvård men som inte längre var i behov av denna. 2012 gjorde Socialstyrelsen en undersökning av hur patienter upplevde vårdformen. Det dominerande intrycket man fann hos patienterna var en relativ likgiltighet. Slutsatserna i studien var att patienter inte ser några fördelar med öppen rättspsykiatrisk vård. Många av patienterna hade lämnat slutenvården men bodde på institutionsboenden som bara marginellt skiljde sig från slutenvården. Något annat som studien visade var att patienterna hade en mycket oklar bild om vilka regler och lagar som gällde för dem. De hade inte blivit informerade om detta. Trots detta var det få patienter som var öppet kritiska till den öppna tvångsvården.

Den officiella definitionen av brukarinflytande är ”medborgarnas möjligheter, att som användare av offentlig service, kunna påverka tjänsternas utformning och kvalitet” (Civildepartementet, 1991).
Anhöriga är per definition inte brukare men enligt lagstiftningen har anhöriga till äldre och funktionshindrade genom sina organisationer rätt till ett visst inflytande. Individens rätt till inflytande över de insatser han/hon blir föremål för finns inskrivet i både socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Där slås fast att verksamheterna ska bygga på människors självbestämmande och integritet samt utformas och bedrivas tillsammans med den enskilde. Man har också rätt till brukarinflytande i privatdriven vård som upphandlas av kommuner eller landsting, det vill säga är allmänt finansierad.