Det kan vara jobbigt att vara anhörig till en person som dömts till rättspsykiatrisk vård. Den anhörige mår dåligt. Ibland är det du själv eller någon annan i släkten eller bekantskapskretsen som är brottsoffer. Skammen kan vara stor. Både över brottet som har begåtts men också det faktum att en anhörig sitter i rättspsykiatrin. Många anhöriga väljer att inte berätta att de har en anhörig på rättspsyk.

Som anhörig eller närstående till en person som dömts till rättspsykiatrisk vård finns det mycket du kan göra och bidra med. En av de viktigaste funktionerna är att bara finnas där. Att den som sitter har någon att ringa, någon att sova hos på permissioner, någon att få besök av.

På vissa kliniker ser de gärna att anhöriga är med och utarbetar vårdplanen och bidrar med sina kunskaper om den aktuella personen. Men det är också okej att inte orka, inte orka besöka, inte orka kämpa. Man måste bestämma själv vad man klarar av och mäktar med.

Som patient kan det vara viktigt att uttrycka en förståelse för det till dina anhöriga eller närstående. Tyvärr finns det väldigt lite stöd för anhöriga till rättspsykpatienter i samhället. Närmare bestämt ingenting. Det är känsligt med rättspsykiatri. Även bland föreningar som organiserar sig kring psykisk ohälsa.