I förra kapitlet berättade vi lite grann om när allt går bra. Självklart vet vi att de flesta patienter har perioder som är jobbiga och påfrestande. En del patienter kanske inte ens känner igen sig i det vi berättade om. Vi tänker nu berätta om några problem som väldigt många patienter möter under sin vård.

Flera patienter har beskrivit det så här:

Vi vet inte vad som krävs av oss för att ta oss härifrån. Vi blir osäkra och rädda för att få straff eller konsekvenser. Vi känner att det är svårt att påverka vårt liv och vår framtid. Vi följer regler och rutiner och gör sånt vi tror att personalen förväntar sig av oss bara för att visa att vi ”medverkar” – trots att det inte hjälper oss att må bättre.

Det här kan göra att vi känner oss ensamma trots att vi alltid har många
omkring oss. Vi blir utsatta för ett straff och förvaras här när vi inte får vård.

När vi själva blir illa behandlade eller  ser andra bli illa behandlade tycker vi att personal straffar i stället för vårdar. Vi vet inte hur länge vi måste vara här – vården är ju på obestämd tid.

Eftersom vi inte vet hur vi tar oss ifrån rättspsykiatrin och är osäkra på om vi kommer ta oss ifrån rättspsykiatrin kan det kännas meningslöst att förbereda sig på och försöka nå någonting, som det känns, ändå inte kommer att hända.

När vi känner på det här viset är vi maktlösa och rättslösa. Det är klart att vi får ångest och mår dåligt av det här. Därför försöker vi slippa att tänka på framtiden och all kraft går åt till att stå ut för dagen. Vi har ibland anpassat oss till vården men utan att personalen tycker att vi har gjort ”framsteg”.

Egna rummet frirum

Det är också jobbigt att inte kunna påverka sin omgivning och vilka vi måste umgås med. Vi kan bli trötta på personer som går oss på nerverna. Våra egna rum blir fristäder där vi kan vara för oss själva.

Ibland föredrar vi att vara ensamma trots att vi egentligen vill ha någon att umgås med. Vi längtar efter ett bättre liv utanför sjukhuset. Även om vi ibland är osäkra på hur vi ska klara oss i framtiden så längtar vi mycket efter att få leva ett bättre och friare liv. Vi förstår att träning behövs för att klara av livet ute och vi längtar efter att få träna på det. Och att visa för personalen att vi klarar av det.

Att vara kvinna i rättspsykiatrin

Kvinnor utgör 14 % av patienterna i den rättspsykiatriska slutenvården. Det har gjorts försök att ha särskilda kvinnoavdelningar men det har inte funnits tillräckligt många kvinnor på var och en av de rättspsykiatriska klinikerna för att det skulle bära sig ekonomiskt för landstingen.

Nu är det könsblandade avdelningar där det oftast är en eller två kvinnor på en avdelning och resten män. Det behöver inte utgöra något problem men kan såklart göra det. Det har begåtts sexuella övergrepp på kvinnor i rättspsykiatrin. Det är naturligtvis inget som någon skall acceptera.

Om du känner dig otrygg på din avdelning är det något du skall ta upp med din stödperson, kontaktperson, behandlande läkare eller någon annan du litar på.