Att vara patient i rättspsykiatrin

En institutionsskada är ett tillstånd som påverkar din möjlighet att leva ett normalt liv utanför institutionen. Man har tittat på vilka faktorer det är som kan ge institutionsskador.
Följande fem orsaker finns:

Isolering

Att vara patient i rättspsykiatrin innebär att du isoleras från omvärlden. En rättspsykiatrisk klinik är oftast det man kallar en ”total institution” där patienter spenderar all sin tid på samma plats. Ni äter, sover och tillbringar sin fritid under samma tak tillsammans. Friheten är begränsad.

Ni lever i ett subsamhälle med speciella regler, värderingar och normer. Om du spenderar en längre tid på en institution så ter sig dessa regler, normer och värderingar som de ”verkliga” och det övriga samhällets regler, normer och värderingar förlorar sin betydelse. Med andra ord kan patienter tappa greppet om världen utanför i och med isoleringen.

Att tvingas lyda

En patient i rättspsykiatrin är tvungen att följa de regler som finns på avdelningen. Detta innebär att du inte längre kan bestämma över dig själv. De regler som finns följer inte alltid din syn på saker och ting vilket innebär att du kanske underkastar dig regler som du egentligen inte förstår eller tror på.

På en rättspsykiatrisk klinik finns det alltid personal närvarande. Det är personalen som bestämmer vad patienter får göra och när. Du måste väldigt ofta be om lov innan du kan göra något vilket resulterar i att du är undergiven personalen. Detta innebär att det finns en stor maktklyfta mellan personal och patient. Om du sätter dig emot regler eller tillsägelser så är risken stor att du får en bestraffning.

Att inte få bestämma själv

I rättspsykiatrin är möjligheten till egna initiativ små. Oftast är dagarna inrutade och bestämda av personalen. Din dag är ofta noga planerad med diverse uppgifter som du ska göra. Personalen har huvudansvaret för att schemat följs. Det här resulterar i att du som patient sällan behöver tänka på vad som ska ske härnäst. Detta kan resultera i att du tappar din initiativförmåga när du hela tiden lever efter ett visst mönster där varje dag och fas är noga planerad av någon annan. Du kan även förlora din förmåga att planera på grund av detta.

Att inte få vara en egen individ

Alla patienter på en rättspsykiatrisk klinik är där av samma orsak. Vi har begått ett brott pga av psykisk ohälsa som ska behandlas.

Samtliga patienter behandlas på liknade sätt på en institution och personalen ser dem som individer som ingår i ett kollektiv.

Du får inte behålla många av dina personliga ägodelar. Det finns forskare som menar att människor förknippar en del av sin personlighet med sina ägodelar. Att dina tillhörigheter står i relation till din personlighet. Och när du inte längre kan identifiera dig med dina egna ägodelar utan får nya från institutionen som alla patienter på institutionen har så påverkar det din grad av individualitet.

Du är inte längre en enskild individ utan ingår i ett kollektiv där det finns samma förväntningar på alla. Ni lever på ett liknade sätt, sysselsätter er med samma saker, behandlas likadant och har inte längre möjlighet att bestämma över era egna liv.

Att inte få ta ansvar

I det dagliga livet har man ständigt en massa ansvar. Man måste betala sina räkningar, gå till jobbet eller skolan, sköta om sitt hem och sig själv.

På en institution har man inte detta ansvar. Allt man gör blir man tilldelad. Tillsammans med de andra orsakerna kan det här göra att patienter slutar att bry sig.

Det är bekvämt för stunden att låta andra ta det ansvar som du själv borde ta. Men i förlängningen kommer det att utgöra ett hinder för dig på vägen mot friheten.

Sammanfattning

Patienter som sitter på en institution känner sig ofta inte delaktiga i samhället. Patienter som är på sjukhus under en lång tid kan börja se avdelningen som den ”verkliga” världen. Detta gör att en del patienter känner sig skrämda av att lämna institutionen.

Om du efter utskrivningen inte kan följa de normer och regler som finns i samhället, känner dig undergiven, inte har någon initiativförmåga, inte känner dig individuell och inte kan ta ansvar så får du väldigt svårt att klara dig utanför sjukhuset.

Lycka