För fem år sedan byggde Stockholms läns landsting ett stort rättspsykiatriskt sjukhus, Helix i Flemingsberg med ca: 65 vårdplatser och 30 platser på akutavdelningar. Landstinget ville få säkrare och mer ändamålsenliga lokaler att bedriva rättspsykiatrisk vård i. Säkert är det. Ett elstängsel finns, liksom en sex meter hög mur och vanliga staket på insidan. Men vad finns det att göra på Helix? Inte mycket.

Vankar av och an i korridoren på Helix

Jag har varit på en ”hemavdelning” i tre veckor nu och det är så tråkigt. Jag har schemalagda aktiviteter fyra till fem timmar under en vecka. 30 minuter dator per dag, 30 – 45 minuter träning i gympahallen (när den inte är bokad för utbildning) vissa veckor, och ett samtal med mina kontaktpersoner. Resten av tiden vankar jag av och an i korridoren, spelar lite backgammon, schack och kort. Lyssnar på radio och ser på TV såklart. Möjligtvis kommer jag få laga mat nån gång då och då. Och så finns det också en sal med några symaskiner. Dessutom finns det ett litet bibliotek med böcker – men utbudet är sparsamt.

Besvikelse även hos personal

När ledningen för rättspsykiatrin bestämde sig för hur verksamheten ska fungera måste de ha missat något viktigt. Personalen – vårdarna – blev tydligen också besvikna när de först kom till den nya byggnaden. Det stämde inte med deras tankar om vad som behövs, eller med den informationen de hade fått innan den nya byggnaden togs i bruk.

Mer sysselsättning på andra sjukhus

Jag har tidigare vårdats på Karsudden i Katrineholm och de har en stor byggnad med snickeri, metallverksamhet, syateljé, datorsal med personal, och en skola. Tydligen finns det ett bredare utbud i Sundsvall också. Exakt hur det ser ut på andra håll vet jag inte. Men när man skulle bygga från grunden fanns ett gyllene tillfälle att skapa någonting där patienter skulle ha mer att göra.

Hur få dagarna att gå?

Så hur får man dagarna att gå? Jag kan inte svara för andra men klart är att många upplever tristess. Det är en mental utmaning för mig att hålla mig positiv. Men det måste jag göra. Så en hel del tid går åt till att tänka på hur jag vill att mitt liv ska se ut den dagen jag kommer ut. Om det ska finnas någon mening med tiden här måste jag komma ut i ganska bra skick. För att kunna skapa mig ett liv i samhället som känns meningsfullt och som jag trivs med. Så visst får jag tiden att gå på nåt sätt. Men det är ett kraftigt underbetyg till Rättspsykiatri Stockholm att de byggde ett stort sjukhus utan att tänka på vad patienterna ska göra på dagarna.