Rättspsykiatrin i Sala har ett omfattande anhörigstöd. De har en väl inarbetad metod för att ge stöd åt anhöriga till patienter i rättspsykiatrin. Vi fick möjlighet att intervjua Carina Berndtsson som är psykoterapeut med familjeinriktning och som är anställd för att arbeta med anhörigstöd.

Hur arbetar ni med att ge anhörigstöd?

Inom två veckor från att patienten kommer till kliniken tar jag kontakt med patienten och får medgivande för att ta kontakt med anhöriga så att de är med från början. Det är viktigt att de anhöriga är delaktiga i vården eftersom de är patientens främsta kontakt och en mycket viktig resurs. De anhöriga vet oftast inte mer om rättspsykiatrin än vad de fått veta från TV. De behöver information – vad är det för vård, hur ska rättspsykiatrin hjälpa patienten att återhämta sig och tillfriskna?

De anhöriga får mitt telefonnummer och kan alltid ringa mig och svarar jag inte så återkommer jag samma dag. På så vis skapar vi tillit hos de anhöriga om att vi finns där för dem.

Vissa patienter har barn eller yngre syskon och enligt Barnkonventionen har barn rättigheter som att få information som de kan förstå. Vi har två böcker skrivna av barn som har en pappa som vårdas i rättspsykiatrin – en som riktar sig till små barn och en till tonåringar. Dessa delar jag ut till barn som är anhöriga.

En gång per år i september har vi en anhörigdag då vi bjuder in alla anhöriga till patienter i slutenvården och öppen rättspsykiatrisk vård. Bland annat får de se föreläsningar från personal på kliniken. Tyvärr kunde vi inte ha anhörigdag under pandemin, men sist vi hade det deltog ca: 70 anhöriga.

Anhöriga är också en värdefull informationskälla om patienter

Anhöriga känner patienten bäst, allt från hur de är som människa till intressen och bakgrund.

Hur ställer sig patienterna till detta? Man kan ju tänka sig att vissa patienter är tveksamma till att låta sina anhöriga berätta om deras liv.

Det första jag gör är att prata med och lyssna på patienten – vad vill du, vad är viktigt för dig? Allt handlar om relation och tillit. De allra flesta är väldigt positiva och säger sällan nej. Ibland kanske de säger att jag får kontakta mamma men inte pappa. Det är aldrig problem utan tvärtom tycker patienterna att det är väldigt värdefullt. Patienter behöver ofta hjälp att prata med anhöriga om sådant som varit svårt. Vissa anhöriga är även målsägande och befinner sig i en egen kris på grund av det som hänt. I dessa fall har jag ofta tät kontakt med de anhöriga och träffar dem regelbundet. Ibland hjälper jag även till med parsamtal mellan patienten och sin partner när det behövs.

Vissa anhöriga är medberoende, de har tagit över från patienten som inte får vara autonom utan de anhöriga fattar beslut åt dem. Då kan jag jobba för att skapa en vuxen och sund relation mellan patienten och anhöriga.

Finns det några andra fördelar med er arbetsmetod?

När patienten kommer längre i sin vård och vill gå på permission är det en jättestor fördel att det finns en pågående kontakt. Patienten har anhöriga som vill ta emot dem på permission. Läkarna är trygga med att de anhöriga är med och att vi har lite kunskap om de anhöriga. Det blir lättare att få permissioner beviljade i förvaltningsrätten.  

Man hör ju ofta att alla patienter inte har någon anhörig som finns där – tycker du att detta stämmer eller får ni andra resultat med ert engagemang?

Skitsnack. Ursäkta mitt språk men om man inte frågar anhöriga förblir de osynliga. Det är sällan som de anhöriga ringer kliniken utan vården måste ta sitt ansvar och göra de anhöriga delaktiga. Det finns alltid någon anhörig. Ibland har patienter inte haft kontakt med anhöriga i flera år. Då hjälper jag till att återknyta kontakten. När jag pratar med andra kliniker säger de ibland de anhöriga bor långt bort och inte kan eller vill komma på besök. Men det finns anhöriga till patienter i Sala som reser långa vägar för att besöka. Det finns också andra sätt att arbeta idag, till exempel var jag nyligen med en patient som pratade med sitt barn via Facetime.

Jag vill också ta upp en kritik som jag ofta får höra – att det finns anhöriga som inte är bra för patienten. Anhöriga med egna svårigheter. Men det finns alltid något som man kan stötta eller hjälpa de anhöriga med. Man måste ha en positiv människosyn.

Varför började Sala med att ge de anhöriga stöd?

Jag jobbade på rättspsykiatrin för många år sen och kom i kontakt med många anhöriga. De har frågor, funderingar och är oroliga. Då frågade jag mig – Vem tar hand om de här personerna som är de viktigaste för patienterna? Då utbildade jag mig till legitimerad psykoterapeut med inriktning mot familj.

Du måste arbeta mycket för att ha så många kontakter?

Ja, vi har 54 patienter i slutenvård, och en stor öppenvård. Jag följer de anhöriga från det att domen vinner laga kraft till att vården upphör. Jag jobbar ganska mycket men jag älskar det här och det ger mig så mycket.

Hur länge har ni haft detta arbetssätt?

I 19 år har jag arbetat som familjeterapeut på Sala rättspsykiatri.

Vet du om det finns fler kliniker inom rättspsykiatrin som arbetar på liknande sätt?

Vad jag vet är jag den enda i Sverige som jobbar heltid med detta. Vissa kliniker bjuder in anhöriga till vårdplanering (en vårdplanering sker var sjätte månad) och/eller har något anhörigsamtal då och då men de arbetar inte strukturellt som i Sala. Jag har föreläst en del på andra kliniker. På vissa kliniker jobbar kuratorer med att ge de anhöriga stöd men de har så mycket annat att göra.

Text: Dennis Aberos