Det bedrivs en del spännande forskning om rättspsykiatrin i Sverige. Ulrika Hörberg är en de mest aktiva forskarna och författade en artikel år 2018 – The Art of Understanding in Forensic Psychiatric Care’ – From a Caring Science Perspective Based on a Lifeworld Approach. På svenska är det ungefär ’Att ha förståelse i rättspsykiatrin – Från ett vårdande perspektiv baserat på ett livsvärldsförhållningssätt. 

I ett historiskt perspektiv (från 1800-talet och långt in på 1900-talet) har psykiatrisk vård präglats av bedömningar och har bemött patienter som objekt genom användning av bestämmelser, rutiner, tvång och disciplin. Även under 2000-talet har rättspsykiatrin varit karakteriserad av tillrättavisning och disciplin med syfte att ändra beteenden. Detta medför en stor risk för att patienter anpassar sig efter institutionens regler och rutiner för att få fördelar. 

Försöka förstå patientens egen förståelse för sin situation

Det vårdande perspektivet utgår från patientens perspektiv och kräver att vårdarna försöker förstå världen som patienten gör. Målet med vården är att stödja patientens hälsa som kan beskrivas i termer av bra mående och att kunna göra. 

Teoretiska grunder som kan hjälpa vårdarna att skapa och bibehålla vårdande relationer behövs i rättspsykiatrin. En lämplig teoretisk grund är personcentrerad vård, baserad på en livsvärlds förhållningssätt, vilket innebär att vårdarna skapar vårdande relationer byggda på intersubjektivitet (= Samspel mellan människor som gör att de ser sina egna uppfattningar, attityder, intressen och så vidare i relation till varandra; både vad de upplever lika och vad de upplever olika.)  i vilka patienten inbjuds och möts som subjekt, en fritt tänkande människa. Teorin bakom ett ”livsvärldsförhållningssätt” innebär att vårdaren så långt möjligt försöker förstå patientens egen förståelse för sin situation.  Genom att vårdaren lyssnar på patienten uppstår möjligheter att erbjuda vård. Samtidigt måste vårdaren inse att hen inte alltid kan förstå allting. Om vårdaren istället utgår från sina egna intryck och tror sig veta vilken slags vård som behövs förloras förståelsen för patienten och deras livsvärld.

Viktigt med ömsesidigt förtroende

Patienter i rättspsykiatrin beskriver behov om att känna tillhörighet för att vara sig själva och att känna sig accepterade. Vårdare som lyssnar, känner medkänsla och deltar tillsammans med patienten i sitt lidande kan föra patienten ur sin ensamhet och därmed lindra lidandet. God kommunikation med vårdare och att vara involverad i sin egen vård kan främja delaktighet i vården. Det är viktigt med ömsesidig förtroende mellan vårdare och patient, och att patienten även har förtroende för vården, för att patienten ska ta initiativ och delta i aktiviteter. Studier i Danmark har dock visat att rättspsykiatriska patienter själva tyckte att deras delaktighet i vården var låg. Vikten av ett ömsesidig förtroende verkar vara en utmaning för vårdare i rättspsykiatrin. Det är viktigt att vårdare inser att patientens förståelse av sig själv påverkas av hur andra ser på dem, hur vårdare ser på patienter, eller hur vårdare uttrycker sig påverkar patientens förståelse av sig själv. Vårdare behöver självreflektera över hur de beter sig gentemot patienten för att kunna skapa goda relationer.

Bort från klichéer och föreställningar

Livshistorien som patienten har att berätta måste berättas för någon som är genuint intresserad av att höra den. Om vårdaren förmedlar sin förståelse av patienten och patientens handlingar kan detta ge patienten ny kunskap om sig själv. Detta kan också leda till mer ömsesidig förståelse. En återkommande kliché i rättspsykiatrin är att se människan bakom brottet vilket innebär att man ska separera människan från brottet de har begått. Utifrån ett vårdande livsvärldsperspektiv är detta varken möjligt eller givande eftersom det skapar en dualistisk syn om patienten. Man kan inte separera människan från brottet dvs separera människan från sina egna erfarenheter. Vårdaren måste lyssna på patientens autentiska historia om både sin livssituation och om underliggande orsaker till brottet för att därigenom stiga in i patientens värld och delta i patientens egna erfarenheter. Vårdaren måste också vilja förstå och ge patienten utrymme att uttrycka sina känslor, tankar och existentiella sårbarhet på ett sätt som möjliggör för vårdaren att förstår och stödja patientens vårdande processer. 

Vårdande perspektiv kräver öppenhet

Vårdare i rättspsykiatri behöver även utmana, och reflektera över, sin egen förståelse och särskilt varför de uppfattar och värderar situationer på ett visst sätt. Vårdare måste acceptera faktumet att det finns en spänning mellan de mer rigida förhållanden som lagar, brott, diagnoser, risker etc. som gäller, och de personliga erfarenheterna och sårbarheten. Ett vårdande perspektiv kräver öppenhet och en vilja att så långt det är möjligt möta patientens livsvärld vilket möjliggör att förstå något nytt. Vårdare måste även överväga om de är villiga att lyssna på patientens berättelse precis som den är. Annars finns det en risk att patienter anpassar sig till precis det hen tror att vårdaren vill se och höra och förtränger sin berättelse på ett sådant vis som de tror kommer leda till förmåner. 

Låt patientens berättelse vara navet i vårdandet

Rättspsykiatriska patienter kan väcka besvärliga känslor hos vårdare vilket kan försvåra för vårdare att anta ett vårdande perspektiv i möten med patienterna. Sådana situationer pekar på svårigheter i att förstå men även i vikten av att försöka förstå även när vårdaren inte förstår. Om patientens berättelse får vara navet i vårdande samtal får patienten möjlighet att presentera sig själv och förståelsen av sig själv och andra, på ett sätt som ger vårdaren möjlighet att bättre förstå vem patienten är

Text och översättning: DA

Läs hela studien
‘The Art of Understanding in Forensic Psychiatric Care’ – From a Caring Science Perspective Based on a Lifeworld Approach